Ett oskrivet kapitel…

Att teckna och måla har alltid varit mitt sätt att uttrycka mig och få utlopp för glädje, lugn , tårar , ja alla känslor , men framför allt en sätt att hämta inspiration ur livet.

Livet är som ett vitt ark att fylla med allt som korsar ens väg.
En väg som aldrig är rak utan full av krokar, gropar , genvägar och stop och överraskningar.

Idag hade jag ett stort vitt ark framför mig iform av snö och vart jag än satte fötterna så var det min oskrivna framtid som låg öppen framför mig och ingen annans fotspår att tryggt vandra i.

20121205-151106.jpg

Att gå min egen väg har jag gjort sedan jag kan minnas och aldrig haft behovet av att vara en i gruppen samtidigt som jag aldrig gillat att märka ut mig heller.

Att bara vara och få lov att vara mig som jag är fullt ut , känna att jag står på två stadiga fötter är det jag strävar efter och lever efter dagligen.

20121205-152200.jpg

Att känna styrkan i sig själv att nu j…ar fixar jag det här och visst gör jag det också.

Detta försöker jag ge barnen naturligt i deras vardag för att skapa en balans mellan lek och verklighet .
Glädje och sorg.
Styrka och svaghet.
På gott och ont .

Ingen dag är den andra lik och människor passerar i våra liv och sätter sina spår.
Vissa mer än andra.

Men att stjäla min energi är det ingen som behöver kämpa för , då jag gärna delar med mig.

Många gånger tror jag att jag skulle kunna göra min värsta fiende till vän för livet är alldeles för kort att vända ryggen till och inte ta vara på allt det goda var och en av oss besitter.

Att gå genom livet och fastna i det bittra är inte min melodi och även om vissa möten i livet gör en mer illa än gott så kan jag aldrig bara se det ifrån min sida.

Jag vrider och vänder på allt och hittar nästan alltid en positiv glimt att hålla fast vid och bygga vidare på det.

20121205-154454.jpg

Solen värmde gott i kylan idag och barnen lekte länge i Slottskogen som var snötäckt så långt ögat kunde nå.

20121205-154802.jpg

Snöänglar i den puderlätta snön lämnade vi efter oss längst med vår väg idag.

20121205-155103.jpg

Saffransbröd smakade gott i snön och precis som min älskade farmor alltid har sagt :
Lite skit rensar magen och visst är det så sant mer än på ett sätt.

20121205-155444.jpg

Så här känner jag mig just nu.
Helt enkelt stark , i mig själv och min tillvaro.

20121205-155753.jpg

Ännu en decemberdag har passerat i raskt tempo och jag är så tacksam att jag får uppleva allt jag inspireras av dagligen och att jag har möjlighet att ta tillvara på möjligheterna som ges och styrka att ta mig över hinder på vägen genom livet.

Önskar er alla en skön lillördag där ute.

20121205-160801.jpg

Killarna på sina egna vägar genom snön idag undrar nyfikna vems väg de korsar om de svänger och passerar tidigare gjorda fotspår i snön ???

Livet är en lek , väl värd att spela en roll i.
Göra skillnad och påverka.

Annonser

2 comments on “Ett oskrivet kapitel…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s