23.Berätta om en gång du kände dig ensam.

16 oktober 2004 minns jag som gårdagen.

På jobbet körde jag stora röda backar fyllda med sidfläsk som skulle saltas och tungt var det även om trallorna hade hjul men jag var inte den som gav mig i första taget trots en stor gravidmage i vecka 33.

På eftermiddagen blev jag så trött att jag somnade i soffan på kontoret.

När det var dags att åka hem väckte maken mig och jag var vrålhungrig.

Jag som knappt fått i mig någon mat under graviditeten slängde mig över lasangen vi blev serverade till middag.
Efter det blev det glass!

Pust nu var jag fylld till bredden men mådde bra.

Senare på kvällen ”kissade”jag ner mig, eller det visade sig att vattnet gått.

Snabbt till förlossningen där inga tecken på att förlossningen satt igång visade sig förutom tidig vattenavgång.

Jag fick stanna kvar över natten för observation då jag bara var i vecka 33.

Framåt morgonen satte värsta värkarna igång och barnmorskorna kunde inte stoppa dem så det blev snabb skjuts in på förlossningsrummet.

Tiden innan maken kom tillbaka  kändes som en evighet men tillslut kom han inrusandes.

Snabbt gick förlossningen och snabbt sprang läkarna iväg med vår förstfödda en liten dotter.

Maken fick springa efter han med och följa vår dotters första minuter i livet som innehöll många nålstick och uppkopplande till olika maskiner som mätte bla  hjärtslag och syresättning.
Sond i näsan fick hon också.

Kvar på rummet blev jag i många timma utan att få träffa dottern och när en barnmorska snabbt kom in och sa att jag skulle pressa ut den första råmjölken i små koppar var jag så förvirrad och gud vad jag drog i bröstvårtorna för att få ut ett par livsviktiga droppar till dottern.

Tillslut fick jag åka upp till neo – avd där dottern så liten låg uppkopplad i apparater och slangar som såg skrämmande ut vid första ögonkastet.

Vi fivk lov att stanna tills på kvällen , men sedan var vi tvugna att åka hem.

Så ett dygn efter att jag burit min dotter i magen i 33 veckor stod jag i duschen hemma och tvättade mig om en tom mage och spända bröst.

Så ensam som jag kände mig just då har jag aldrig tidigare upplevt och då kom tårarna och spänningen släppte som en bomb efter ett händelserikt dygn.

Vi var föräldrar till en fin liten dotter , men vi fick lita på att andra underbara personer på neo-avd på Östra tog hand om henne under hennes tuffa start i livet.

En riktig liten kämpe till dotter har vi och när hon äntligen fick komma hem lagom till farsdag i november var lyckan stor.

Julen 2004 var fylld med kärlek och tacksamhet över livets mirakel som berikade våra liv med en underbar dotter.

image

Ensam är stark men tillsammans är vi oslagbara ♡

(Dagens ”berätta om” i Emily Dahls julkalender. )

Annonser

One comment on “23.Berätta om en gång du kände dig ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s